En vind viner i mitt hjärta och vecka 43

Det faller ett regn, det blåser i mitt hjärta, en vind viner i mitt hjärta.

En eld brinner i mitt röda hår, Bengt F

Vad kan sägas om denne man? Man. Akademiker. Humanist. Konstnär. Musiker. Pedagog.

Ja listan kan göras lång och jag vill ta tillfället i akt att hylla honom här på min blogg.

Med subtila medel leder han sin flock av studenter vart han vill. Hur han vill. Och framförallt när han vill. 

En talets mästare som med en små retoriska medel kan få vem som helst att tappa takt och ton.

Jag gläds mycket över att få ha Bengt som kursledare, han gör tydligen mitt liv längre.

Ok, nog om B Franzén.

Sista veckan är avkunnad. En vecka som började precis som den förra slutade. Ångest i den mest pura essens.

Jag missade Måndagen pga av sjukdom men blev genom tät korrespondens varse om vad som försegick på HDK. 

Den scen som jag själv tyckte var den mest intressanta och komiska hade blivit eliminerad från vår performance. Synd kan tyckas men då jag är ett ljusets barn höll jag snällt med om att den var för absurd och för rik på tal.

Tisdagen var annars späckad med rep och samtal. Jag hade glömt mitt ljus hemma så jag sade vad jag tyckte om saker och ting och utan att bry mig om konsekvenserna och detta var inte så populärt. Hej Anna. Efter samtalet gick vi hem och spånade på vad som kunde förbättras.

Onsdag: I stort samma sak. Mycket ångest.

Torsdagen var vikt åt observering av de andra gestaltningsgruppernas resultat och repetition.

Vi tittade på teater och sedan på utställningar av bild och formgivningsgrupperna.

Ingetdera lämnade några större avtryck på mig. Min konstnärliga sköld är tydligen svår att tränga igenom. Responssamtalen var en kamp mot att inte somna för min del. Vet inte om det beror på mig eller samtalen.

Vårat rep inför fredagen blev stört pga olika faktorer(läs Mossan).

Okej. Skit i allt jag skrivit tidigare. Nu skall jag avhandla det viktiga i kursen, dvs resultatet.

Processen fram till målet är som bekant helt oviktig, resultatet är det som räknas.

Okej, dagen började inte så bra då jag Daniel, Anders och Henrik inte hört nyheten om schemat.

I ottan satt vi tappra och väntade på att få repetera showen, men icke. Vår grupp var tydligen schemalagd. Det som hände innan vår grupps framträdande var återigen fotoutställningar och någon form av ljudinstallation. Jag tycker att det var mysigt att ligga under ett stort lapptäcke men resten av de jag bevittnade tyckte jag var banalt värre. 

Vår redovisning gick väldigt bra. Från början till slut kändes det mycket gediget och inspirerat.

Alla scener flöt som dem skulle utan problem. Vi fick bra respons från åskådarna vilket var viktigt.

Jag tror att vissa av oss hade räknat med fler frågor rörande vad vi menade med vissa delar av performancen, men icke. Allt verkade glasklart.

En mycket förvirrande dag avslutades med filmredovisning och mingel.